tisdag 26 april 2016

Filmlogg vecka 16.

The Big Switch (Pete Walker 1968). Brittisk lågbudgetthriller med ett par originella inslag men som mest känns som en lovvärd bruksfilm.

Man Of Violence (Pete Walker 1971). Hopplös gangsterfilm i samma stil som ovanstående, dock ännu uslare. Ovärdig release i BFI:s annars utmärka Flipside-serie.

Mommy (Xavier Dolan 2014). Regissören levererar igen. Dysfunktionellt mor/son-drama briljant berättat i kvadratiskt filmformat. Är Dolan filmens framtid?

Crimes Of The Heart (Bruce Beresford 1968). Lite såpigt men underhållande sydstatsmelodram med udd. Sissy Spacek briljerar som flippad "southern bell".

lördag 23 april 2016

Min Prince.


Precis som Michael och Bowie har Prince alltid funnits där, tills han en dag inte längre var bland oss. Saknaden blir massiv liksom frustrationen över att hans musik inte finns på några strömningstjänster. Jag har aldrig haft några Prince-skivor men alltid blivit glad när någon av hans låtar dykt på radio eller teve. När jag lyssnar på P3:s minnesprogram så börjar jag nästan grina när jag hör hur bra hans "sönderspelade" hits är. Min egen relation till Prince har bisarrt nog sin grund i perioden i mitten av 90-talet när han hade en symbol som alias. The Most Beautiful Girl In The World och Gold spelades sönder på MTV. Man kunde inte slita sig när dessa videos dök upp, låtarna var ju bättre än allt annat just då. Just så bra var Prince när han var som bäst.

onsdag 20 april 2016

London no more.


Att bostadsmarknaden i Stockholm är hopplös vet vi alla, men i London är den möjligtvis ännu mer  hopplös. Den brittiska huvudstaden var än gång i tiden en stad där vanligt folk bodde centralt och den viktorianska slummen byggdes bort till förmån för modernistiska mästerverk, numera är det världens dyraste plats efter Monaco med social housing under konstant attack.. Ska man skratta eller gråta? Läs mer här: http://www.theguardian.com/cities/2016/apr/20/london-housing-crisis-sub-prime-problem-super-prime?CMP=share_btn_tw.

söndag 17 april 2016

Filmlogg vecka 15.

The Bed Sitting Room (Richard Lester 1969). Farsartad dystopi om London efter bomben som är en av de märkligaste filmer som har spelats in. Bra brittiska bisarrheter.

Vinterdröm (Tom Tykwer 1997). Kanske för konstruerat om slumpens chanser i liten alpby. Småsegt men tar sig mot slutet.

Tom At The Farm (Xavier Dolan 2013). Ångest och latent våld på vischan i Quebec i en av de senaste årens bästa filmer. Finns tillsammans med ett knippe andra Dolan-filmer att se på SVTPlay: http://www.svtplay.se/genre/xavier-dolan-x-4.

The Pleasure Girls (Gerry O'Hara 1965). Lätt sensationsbetonat om partytjejer med dubiösa pojkvänner. Inte så "shocking" idag men en fin tidskapsel ifrån dåtidens London. Hette typiskt nog  Unga Flickor För Sexpartners i Sverige.

söndag 10 april 2016

Filmlogg vecka 14.

Klanen (Pablo Trapero 2015). Argentinskt gangstermelodram om en familj specialiserad på illasinnade kidnappningar. Fint hantverk kan inte dölja att filmen (som bygger på verkliga händelser och tar sig mot slutet) är rätt platt.

L'enfance Nue/Naked Childhood (Maurice Pialat 1968). Regissörens imponerande långfilmsdebut som är en osentimental asketisk barndomsskildring om ett bångstyrigt fosterbarn. Finns att se på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=CTrqPXyomiA&feature=youtu.be.

A Girl Walks Home Alone At Night (Ana Lily Amorpour 2014): Überpretentiös iranskamerikansk vampyrfilm som har tjusigt svartvitt foto men ales närvarande känsla av elevfilm.

James White (Josh Mond 2015). Fin liten karaktärsstudie om en självupptagen hipster som har svårt att hantera sin cancersjuka mamma. Hög känsla av realism.

måndag 4 april 2016

Filmlogg vecka 13.

Room (Lenny Abrahamson 2015). Genuint ruggig men samtidigt hoppingivande film om klaustrofobisk trauma och vägen ut. En perfekt liten film som alla bör se.

Länge Leve Kärleken (Maurice Pialat 1983).  Fransk ångest där utåtagerande tonårstjej förtycks av sin inskränkta familj. Småseg kanon - stämplad film vinner i längden med en grand final.

Knight Of Cups (Terrence Malick 2015). Ständigt flöde av hypnotiskt vackra bilder och häpnadsväckande kameraåkningar signerat geniet Malick. Blir bättre ju mer man tänker på den även om storyn kanske inte matchar bildspråket. Underbara filmmusik av Hanan Townshend.

söndag 3 april 2016

Pyramid i Toronto?


Nä, det finns ingen pyramid i Toronto, även om det på 70-talet kanske fanns ett litet möjlighetens fönster för detta spektakulära byggnadsprojekt som utan tvekan skulle ha bidragit till stadens så länge negligerade waterfront. All denna arkitektur som aldrig blev av kan få en vuxen människa att börja gråta.