måndag 30 september 2013

Filmlogg vecka 39.

Lovin' Molly (Sidney Lumet 1974). Larry McMurty-filmatisering om ett triangeldrama på vischan i Texas som är ett obskyrt inslag i Sidney Lumets filmografi. Välspelad (även av en totalt malplacerad Anthony Perkins), men utan riktig feeling. Finns att se på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=ka39q7aQMmY.

Maniac (Franck Khalfoun 2012). Stilfull remake av åttiotals-slasher om en seriemördare som skalperar sina offer och umgås med skyltdockor. Effektivt gjord men känsliga personer varnas. Bra filmmusik är ett plus: Rob – Maniac (Original Motion Picture Soundtrack).

A Field In England (Ben Wheatley 2013). Märklig film om mystiska händelser på ett fält i 1600-talets England. Full av psykedelisk magi och ytterligare en triumf för Ben Wheatley, han kan vara vår tids främsta brittiska regissör.

Big Bad Wolves (Aharon Kesales/Navot Papushado 2013). Otäckt israeliskt psykologiskt drama, där en misstänkt barnmördare blir tillfångatagen av ett av offrens fäder. Väldigt våldsam men bra.

Byzantium (Neil Jordan 2012). Neil Jordan gör ofördelaktig comeback med en klumpig vampyrfilm, vars främsta målgrupp verkar vara lättimponerande tolvåringar. Klar kalkonvarning.

söndag 29 september 2013

Populärkulturkritik som du inte visste att du behöver.

På den kollektiva bloggen Throw Me Away: http://www.throwmeaway.se/, hittar ni den kulturkritik som ni inte trodde att ni behövde. Kunniga skribenter skriver främst om musik utifrån olika aspekter, men även om en hel del annat som kan sorteras in under det breda paraplyet "populärkultur". En hippare blogg hittar ni knappast i Sverige.

lördag 28 september 2013

Rare Philly Soul.


Som ni kanske har förstått är det få musikstilar som jag värdesätter mer än philly-soul, denna episka musik som både är sofistikerad och har sväng. 70-talets majestätiska soulmusik ifrån Philadelphia är en formlig guldgruva att gräva ur, det var inte mycket som det legendariska skivbolaget Philadelphia International Records släppte som var ordinärt. Vilket den här samlingen med udda spår ifrån bolagets katalog visar: Various Artists – Conquer The World: The Lost Soul Of Philadelphia International Records. De här låtarna blev orättvist inga hits, den troliga förklaringen är att de drunknade i den mängd av utsökt soul som svämmade över världen under 70-talet. Nu i efterhand räddar de här sångerna vilken lördagskväll som helst.  

måndag 23 september 2013

Filmlogg vecka 38.

Bombers B-52 (Gordon Douglas 1957). Raffel och romantik på arme-flygbas. Det mest klaffar i den här filmen som bjuder på "gammaldags" underhållning av bästa märke.

Efter Livet (Hirokazu Koreeda 1998). Japansk klassiker där avlidna får ta med sig ett minne med sig i evigheten. En fullkomligt unik film med en melankolisk poetisk känsla som ändå inger hopp.

Go Tell The Spartans (Ted Post 1978). En av de första filmer som betraktade Vietnam-kriget utifrån ett kritiskt perspektiv. Tyvärr bjuds det mest på standardiserad b-action.

Child's Play (Sidney Lumet 1972). Orättvist bortglömd Lumet-film om pennalism på ett pojkinternat. Oerhört välspelad med James Mason i sitt ess som en av lärarna.

söndag 22 september 2013

Få din egen fez hos Fez-o-rama!



Någon mer stilfull huvudbonad än fezen finns väl knappast. Vad många inte vet är att en fez inte behöver vara av den traditionella röda varianten (även om den är snyggast). Fez-fanatikerna på Fez-o-rama tillverkar fezer av alla dess slag, ofta med mönster, och roliga broderingar, något som uppdaterar fez-konceptet på ett förtjänstfullt sätt.

Beställ en fez, läs mer om Fez-o-rama, och få annan matnyttig fez-information här: http://www.fez-o-rama.com/.


lördag 21 september 2013

Nick Lowes sköna Bay City Rollers - hyllningar.

Det finns knappast något mer pinsamt än då artister spelar in sånger om andra artister (till undantagen hör Abbas Eagles-hyllning Eagle, och Bob Dylans Went To See The Gypsy som kanske handlar om Elvis). Nick Lowes sköna tribut-singel till det skotska pojkbandet Bay City Rollers, släppt under namnet The Tartan Horde (en blinkning åt de skotsk-rutiga mönster som var en del av Bay City Rollers image) ifrån 1975 är dock mitt i prick. Ingen minns väl idag Bay City Rollers, men framförallt b-sidan Roller Show är pop av tidlöst märke. Bland det bästa som Nick Lowe spelat in faktiskt, vilket säger en del.



 En rolig anekdot med den här singeln var att Nick Lowe spelade in den som ett försök att komma ur sitt skivkontrakt. Det lyckades inte när den blev en hit i Japan, vilket nästan tvingade Nick Lowe att spela in ett helt Tartan Horde-album. Enbart en låt ifrån dessa sessioner (den högst mediokra Allorolla) kom att släppas.



fredag 20 september 2013

Self Portrait Redux.



Katalogiseringen av Bob Dylans arkivmaterial har nu letat sig fram fram till 1970, året då Bob Dylan släppte den utskällda dubbeln Self Portait och det "falska" comeback-albumet New Morning (som idag framstår som ett av hans allra finaste album). Self Portrait innehöll i princip inga nya Dylan-kompositioner, bestod mest av covers på gamla schlagers. Det var ingenting som folk ville höra 1970, när Bob Dylan fortfarande förväntades leda det revolutionära avantgardet.

Idag låter fortfarande en del på Self Portrait som skräp, men mycket är alldeles förträffligt, skön folkpop-country med feeling. Ännu bättre är de kasserade låtar, och alternativa versioner (även ifrån New Morning-sessionerna) som dyker upp på arkivrensningen (som även finns i en dyrare lyx-variant) Another Self Portrait, mer än fyrtio år gamla inspelningar som genast blir ett av årets mest omistliga musik-släpp.



torsdag 19 september 2013

Det urbana safarit fortsätter.


För några år sedan kom den eminenta reseskribenten Bobo Karlsson ut med boken Urban Safari. En slags blandning mellan essäer och reseguider rörande några av världens absolut största metropoler. Tidigare i år släpptes uppföljaren Urban Safari 2, där Bobo Karlsson återigen pricksäkert fångar den själva essensen i några storstäders innersta väsen. När jag läst Urban Safari 2 gläds jag åt att skribenten delar min kärlek till Hamburg, börjar nästan att omvärdera Las Vegas, samt blir inte minst sugen på att genast bege sig till för mig okända platser som Lissabon och Mexiko City. Någon bättre storstadsevangelist än Bobo Karlsson finns väl knappt.

onsdag 18 september 2013

En 70-tals-film per dag.


De lärda må tvista om vilket filmdecennium som är starkast, men de flesta anser nog att 1970-talet var något alldeles extra i filmväg. Hollywood gick in i decenniet med tidernas nytändning (och avslutade årtiondet med att tända till på nytt), den europeiska auteur-filmen var i högsta grad levande, skräpfilm behövde inte vara skräp, och diverse subgenres föddes (och ibland dog).

För den som vill ha lite matnyttiga filmtips rörande just 70-talet, är den här bloggen ett måste: http://every70smovie.blogspot.se/. En film ifrån sjuttiotalet recenseras varje dag, betoningen ligger än så länge mest på amerikansk film, men bloggens motto är att alla filmer som spelades in under 70-talet ska recenseras, alltså bara en tidsfråga innan Janne Halldoff dyker upp?

måndag 16 september 2013

Filmlogg vecka 37.

Frances Ha (Noah Baumbach 2012). Redan en modern klassiker om en ung tjej i den "kreativa klassen" på oklar drift i New York.

Svart På Vitt (Jörn Donner 1968) Föga lyckad Donner-film fylld av meningslöst babbel och en del naket. Fina bilder ifrån dåtidens Helsingfors är det enda minnesvärda.

Cash McCall (Joseph Pevney 1960). James Gardner och Natalie Wood är ett tjusigt par, men det här den gamla Hollywood-traditionen när den var som sämst.

Gypsy (Mervy LeRoy 1962). Lite väl lång musikal om varieté-artister. Innehåller dock en hel del "cheesy" sång & dans-nummer.

Kräftans Vändkrets (Joseph Strick 1970). Skabrös filmatisering av Henry Millers skandal-roman. Pendlar mellan att vara pinsam och ett intressant tidsdokument. Utan tvekan en av de mest märkliga filmer som finansierats av en Hollywood-studio.

söndag 15 september 2013

Rum för resande.



Kvarteren bakom Stockholms centralstation, omkring Klara Kyrka, är något av en blind fläck i centrala Stockholm. En gång i tiden var det ruffiga kvarter, men nu är gatorna bara sterilt tomma. Nu finns det dock en utmärkt anledning till att leta sig dit. Galleri Ingela S på Klara Östra Kyrkogata 2A visar en utställning med konstnären Per Lindqvist. Utställningen kallas för Rum för resande, och man förstår varför, Per Lindqvists målningar fångar en slags stillsam urban transit precis utanför våra hotellfönster. Målningarna påminner nästan om fotografier ifrån folktomma sommar-städer, samtidigt som de ger en känsla av en tid som flytt.

Läs mer om utställningen här: http://www.galleriingelas.se/index.html.



fredag 13 september 2013

Mats Helge Olsson - regissören som floppade, segrade, och försvann.


Filmhistorien behöver som alla vet ständigt revideras. Därför är det på tiden att några gjort en dokumentärfilm om den ökända "b-filmregissören" Mats Helge Olsson. Regissören själv medverkar inte i filmen, han är sedan flera år försvunnen, och ingen vet var Sveriges svar på Roger Corman håller hus.

På 80-talet levererade dock Mats Helge Olsson utskrattade (men ofta ekonomiska framgångsrika) explotation-filmer med betoning på dåtidens publika försmak för våldsamt action-raffel. En otroligt resa som inleddes på allvar med thrillern The Ninja Mission, en formidabel internationell export-succé, som dock inte har gett Mats Helge Olsson något större erkännande i den svenska filmhistorien, märkligt med tanke på att han innan dess både hade hunnit med att göra den första svenska western-filmen, som att producera den missriktade storfilmen Sverige Åt Svenskarna, alla tiders största svensk film-flopp. I ett filmklimat präglat av medelmåttig mediokritet stod Mats Helge Olsson ut ifrån mängden, den eventuella kvalitén på hans filmer oräknad.

Se Mats Helge Olsson-dokumentären här: http://www.svt.se/k-special/se-program/del-1-1146?autostart=true.

onsdag 11 september 2013

Frances Ha Ha Ha.

Även jag gillade Frances Ha väldigt mycket. En film som väl redan nu har blivit lite av en modern klassiker, och är en av de sällsynta filmer som visar hur vi lever våra liv just nu. Titelns Frances kämpar med att få ordning på sitt kreativa liv, på drift mellan jobb, lägenheter, och vänner. Hon är hela tiden ett snedsteg ifrån hotande social degradering, men har även en unik spiritualitet som knäcker det mesta.

Regissören Noah Baumbach har återigen (den här gången i nära samarbete med huvudrollsinnehavaren och medmanusförfattaren Greta Gerwig) gjort en fullkomligt lysande film. Full av humor och svärta, utan att för den skull bli cynisk eller elak. Som bonus får vi dessutom en kort Paris-episod ,som kan vara det mest tragikomiskt träffande skildringen av ett misslyckade som setts på film på länge.

Sin vana trogen har Noah Baumbach satt samman ett utmärkt soundtrack till Frances HaVarious Artists – Frances Ha (Music From The Motion Picture) OST Alltid lika trevligt med någon som återanvänder gammal filmmusik av Georges Delerue.

tisdag 10 september 2013

Nere i träsket med Kristian Petri.

Antikvariatet Rönnells på Birger Jarlsgatan är inte bara en handelsplats för begagnande böcker, utan de bedriver en imponerande kulturverksamhet, med bla en egen äventyrlig litterär utgivning. Tidigare i år gav de exempelvis ut filmaren/författaren Kristian Petris kort-roman (eller längre novell) Träsket. En berättelse vars handling passande nog utspelar sig till stora delar på nämnda antikvariat (eller snarare dess källargångar).

De nu så posha kvarteren krig Rönnells visar sig nämligen vara byggda på gammal träskmark, som en gång i tiden härbärgerade den värsta sortens slum. Något som nystas upp när författaren själv försvinner ned i det underjordiska träsk som sägs finnas kvar under antikvariatet. Träsket är alltså en slags mytisk meta-roman, som lika mycket handlar om böcker och skrivande, som om svunna tiders Stockholm. Den enda invändningen är väl att Kristian Petris homage till Rönnells inte är längre till sidantalet.

måndag 9 september 2013

Filmlogg vecka 36.

De Bestialiska (Georges Franju 1960). Skräckklassiker där en galen läkare vill ge sin vanställda dotter ett nytt ansikte. Ett utmärkt exempel på exemplariskt effektivt filmberättande.

Traitor (Jeffrey Nachmanoff 2008). Smart terrorism-thriller som är oförutsägbar enda fram till det högst oväntade slutet.

Tre (Tom Tykwer 2010). Tyskt triangeldrama där ett medelålders par omedvetet inleder ett förhållande med samma man. Välgjort men inte jätte intressant.

Uppgörelsen (Elia Kazan 1969). Självbiografiskt Kazan-fiasko om en reklamare som tappar greppet. Bättre än sitt rykte, fast full av imperfektioner, men med en lysande Kirk Douglas i huvudrollen.

Pojken Som Kunde Trolla  (Akira Daikuhara/Taiji Yabushita 1959). Tidig japansk anime med starka influenser ifrån klassiska Disney-filmer. En njutning för alla diggare av animerad film.

söndag 8 september 2013

Greklands kris är vår kris.


Vad som ofta saknats i rapporteringen ifrån Greklands-krisen är den mänskliga faktorn, eller hur mannen på gatan påverkas av det politiska spelet. Därför tycker jag att alla ska läsa Kajsa Ekis Ekmans reportagebok Skulden Eurokrisen Sedd Ifrån Aten. En djupt skakande läsning, där vi  får läsa om följderna av en destruktiv politik som förvandlat ett modernt europeiskt land till en ett fattighus och det europeiska samarbetets paria.

Vitsen med att överhuvudtaget ha EU kan ifrågasättas när ordet solidaritet (som var själva grejen med den europeiska unionen) bara gäller för vissa, när de nordeuropeiska länderna inte vågar öppna plånböckerna, (rädda som de är både för sina egna väljare och det finansiella storkapitalet). Alla med någorlunda förnuft fattar att det som behövs är en sydeuropeisk "new deal", istället blir det vanliga hederliga greker som tycks ned, vilket som Kajsa Ekis Ekman visar bara resulterar i armod och extremism.

lördag 7 september 2013

En film om dom andra.


I dagarna går Norge till val, och frågan om hur humant landet behandlar asylsökande står knappast högst på dagordningen. Kanske borde fler av landets politiker se dokumentärfilmen Dom Andra som nu fått svensk biopremiär. I filmen får vi följa några flyktingpojkars öden och äventyr, där den relativa tryggheten i Norge kontrasteras mot den totala misär som väntar ungdomarna om de utvisas. Filmen ger oss levnadsöden som är så sorgliga att även de mest hårdhjärtade borde bli berörda.

måndag 2 september 2013

Filmlogg vecka 35.

Lisbon Story (Wim Wenders 1994). Lite märklig (och tyvärr mestadels medioker) Wenders-film om en tysk ljuddesigner på drift i Lissabon. Som alltid hos regissören en del fina bilder, men det är en skamlös rip-off av Alain Tanners betydligt bättre film Den Vita Staden.

Björnen (Jean-Jacques Annaud 1988). Föräldralös björnunge slår följe med en äldre björnhane som jagas av jägare. Imponerande film med riktiga björnar i huvudrollerna.

Submarino (Thomas Vinterberg 2010). Thomas Vinterbergs comeback inleddes med den här starka filmen. Slagkraftigt om missbruk som löper genom generationer likt en blodsskuld.